fdcoachen

Sitter på Luleå Airport, även känd som Kallax, och försöker samla tankarna efter två intensiva dagar på Luleå Tekniska Universitet. Även idag har Luleå visat sig från sin allra bästa sida, strålande sol, 6-7 grader varmt, man kan nästan se hur snöhögarna krymper ihop. Dock lär det dröja innan isarna försvinner, men det har sett väldigt lockande att bege sig ut, antingen på den upplogade skridskobanan, 8 km lång, eller bara sitta ner med de andra och försöka fånga en fisk eller två. Men istället har man suttit i en konferenslokal hela dagen och tagit del av väldigt många bra och intressanta föredrag så man skall väl inte klaga alltför mycket, dessutom hann vi med en kortare promenad under lunchpausen.
Ibland är det inte bra att vara ute i tid när man bokar sin flygbiljett. När jag bokade flyget hem, så stod det i konferensprogrammet att det hela skulle sluta klockan 17.00 och då vågade jag inte boka in mig på ett flyg som gick 18.00. Planet hem går nu 19.35. Det visade sig dock att konferensen slutade runt 16.00 och det fanns en buss som tog oss ut till flygplatsen. Jag hade kunnat åka med flyget som gick 16.55 istället! Men jag har trevligt sällskap, Eugenias direktflyg till Göteborg går 19.15, så vi tar det lugnt, har ätit middag (räkmacka) och nu sitter vi på varsin sida av bordet och knappar på våra datorer.
Rubriken på dagens inlägg säger att det är en ganska sorglig dag, och det stämmer. Idag begravdes en av mina bästa barndomsvänner sedan förr, Percy Surtell. Percy drabbades i oktober av en, enligt läkarna, ovantligt aggressiv cancer, och han avled i hemmet den 18 februari, det gick med andra ord fort. Nu kan man inte säga att vi umgicks särskilt mycket, men eftersom vi jobbade ganska nära varandra, så har vi träffats och ätit lunch tililsammans. Lite kuriosa i sammanhanget är att den första killen som var hem och gjorde en fuktmätning i vårt kök var Percys systerson, så ibland är världen bra liten.
Det andra tragiska idag är att en av mina kolleger på avdelningen drabbades. av en stroke i förra veckan, och den senaste rapporten pratar om en omfattande infarkt i vänster hjärnhalva, hon är förlamad i höger sida och kan inte tala.  Hon är 41 år gammal och har relativt små barn hemma, oerhört trist. Hon är den andra på avdelningen som drabbats av en stroke under 2011. 
Slutligen har man nu gjort en ny fuktmätning i köket, och nu väntar en härlig renovering, då golvet skall tas upp och underliggande sand skall bytas ut. Känns absolut inte som något man önskar, men med tanke på vad som drabbat vänner och kolleger är detta en bagatell i sammanhanget. Dessutom är det de som installerade diskmaskinen förra året som skall stå för kostnaden, viket inte känns helt fel.

Nu hoppas jag på medvind hem, så att vi landar något före tidtabell, skall bli skönt att komma hem igen. I morgon får man ta tag i mailen, det finns ett antal som väntar på att bli lästa, även om jag hann beta av en del innan frukosten i morse.