fdcoachen

Tre dagar har snabbt försvunnit, det känns nästan som att man vaknar, äter frukost, kommer hem, äter middag och så är det sovdags. Men, det har hittills varit tre, som vanligt, innehållsrika dagar. I måndags var det möte i Eskilstuna, våra farhågor om att mötet skulle dra ut på tiden,så att vi skulle få stressa till tåget besannades inte. Ändå blev starten av mötet försenad med en halvtimme, för att folket som kom från Göteborg och Trollhättan var försenade till Katrineholm och därför missade anslutningen till Eskilstuna. Mötet slutade i god tid, så det blev en dryg halvtimme i solskenet på stationen. På kvällen blev det en sväng till sopstationen, det blev en del slängt, skönt att få lite utrymme i lägenheten, det är ju rörigt pga reparationen i köket och hallen. I tisdags fortsatte arbetet med den kommande utlysningen, vi satt i princip hela dagen och gick igenom texten, sida för sida. Tittade även igenom det presentationsmaterial som håller på att tas fram. På kvällen var jag ute med lite folk från VINNOVA och en fd kollega. Vi hamnade på Monk's, jag åt en kantarellsoppa med ädelostkräm, som sköljdes ned med en Monk's dark lager. Otrooooligt gott, både soppa och öl. På vägen hem upptäckte jag ett sms från Hilena som undrade när jag skulle komma hem. Min tanke var att hon ville veta om jag skulle komma hem till kvällsfikat eller inte. Väl hemma, så såg jag att det stod champagneglas på bordet, och jag frågade förståss om Hilena och Henrietta hade druckit skumpa, men svaret var, nej men vi ska göra det nu när du kommit hem. Varför då undrade jag givetvis. Titta i din post sade Hilena. Nu blev jag väldigt nyfiken, hade jag vunnit högsta vinsten i något lotteri, hade jag fått ett arv efter någon rik släkting i Amerika som jag inte kände till eller vad kunde det vara. Jo det var ju som vanligt, räkningar, räkningar men så låg där något som såg spännande ut. Tog upp papperet och läste, "körkortsprov" stod det, och då började de två hjärncellerna arbeta, i takt för en gångs skull, så jag tittade på Hilena och frågade "har du tagit körkort", och jag möttes av ett enda stort leende och ett "ja idag". Snacka om att man blev chockad, vi visste ju ingenting om detta. Samtidigt som det kändes så overkligt var det en oerhörd stolthet som man kände. Att klara körkortsprovet på första försöket, och i Farsta som är känt som det strängaste trafikkontoret i Sverige. Onsdagen blev något av en mellandag på jobbet, en hel del "vardagssysslor" har klarats av, och på kvällen var det tänkt att det skulle vara fotbollsträning, men i stället spelade Bajen DFF träningsmatch mot U-laget, lite av generalrepetition för U-laget inför deras seriestart i helgen. Och vi, dvs Bajen DFF hade lånat in två spelare till matchen, och det var inte vilka spelare som helst. Kicki Bengtsson, 157 A-landskamper och Sara Johansson, även hon med ett antal A-landskamper var med. Det var magiskt att se dessa fd landslagstjejer på plan. Det ser så enkelt ut när de rör bollen, man behöver inte springa livet ur sig när man har den rutinen som dessa tjejer har. Resultatet då, jo det heter ju att ett dåligt genrep ger en bra premiär, så därför bör väl u-laget vara nöjda eftersom "vi" vann med 3-2. Klockan närmar sig midnatt och på tv är det den spanska cupfinalen. 0-0 vid full tid, kraftigt övertag av Barcelona i andra halvlek, men vad händer, jo Real Madrid tar ledningen med 1-0 i slutet av den första förlängningskvarten. Hur det hela slutar får man inte läsa i den här bloggen, för nu skall datorn och jag vila. Nu tar vi fem dagars ledigt från arbetet, i morgon blir det en färd ut till Svenska Fotbollsförbundet, övergångspapper skall lämnas in, så att vi förhoppningsvis kan få med vårt nyförvärv till vår seriepremiär på Gotland på valborgsmässoafton. Natti, natti.

Ytterligare två dagar har försvunnit för alltid, lördagen inleddes med mulet och grått väder vilket gjorde att träningen blev lite kylslagen, som tur var fick man ju även idag agera på plan, och jag har svårt att se hur någon frivilligt ställer sig i en försvarsmur. Bollarna viner ju kring öronen och man får vara glad att man är välbehållen. Efter lunch så hade vi planerat en liten hemlig aktivitet för tjejerna, så fick tog med dem på en halvtimmes promenadm, extra synd om Hannah som hoppar omkring på kryckor, men hon kämpade på bra. Väl framme såg det lite oroväckande ut, så ett telefonsamtal senare fick vi bekräftat, vi var i helt fel del av Malmö, så det blev bara att ringa Tax8 97, som tog oss till rätt plats. Adressen vi skulle till var "mittemot Zlatans hus". Till slut kom vi fram och det är väl bara att konstatera att Zlatan bor ganska fint när han är hemma i Malmö. Nu var dock inte Zlatans hus målet för dagen, utan minigolfbanan på andra sidan vägen, en minigolfbana utöver det vanliga, den var uppbyggd som en riktig golfbana med bunkrar osv. Vi ledare och tjejer hade otroligt roligt i alla fall, även om det småregnade hela tiden. På kvällen var det så dags att gå iväg till Stadionbaren för att inta middag. På nya Malmö stadion höll Hoffmaestro på med soundcheck och repetition inför kvällens uppträdande, bra tryck var det utanför. Men, väl inne på Stadionbsaren så fick vi reda på att där fanns ingen middag för oss, däremot var det ett annat sällsksp som bokat lokalerna. Det var bara att slänga sig på telefonen och jaga rätt på arrangören av träningslägret och efter många samtal med dem och med chefen på Stadionbaren visade det sig att man glömt boka middagen åt oss, Researrangören föreslog att vi skulle gå tillbaka till hoteller, så skulle de ringa dit och be dem fixa middag åt oss. Men hotellet hade inte heller någon plats för oss, så en hälften av laget gick till Allans korvkiosk och käkade och andra halvan till Coop och handlade med sig mat tillbaka till hotellet. Senare på kvällen var det dags för tjejernas kväll vilket innebar en massa aktiviteter för de nya i laget, otroligt roligt för alla som tittade på. Efter ett par timmar fick vi ledare lämna lokalen och vi gick ner i baren och tittade på El Classico i stället. Söndag morgon och återigen dimma, sista träningspasset, som var upplagt som en tävling med en avslutande frågesport. Kul men svettigt för tjejerna. Efter träningen bar det av tillbaka till hotellet, en snabb dusch och packning av allt bagage. Sedan dags för lunch på Stadionbaren, och vad händer när vi kommer dit. Jo, arrangörerna har meddelat restaurangen att vi skall vara där 11.00 och till oss har man sagty 13.00. Nu hade vi sådan tur i oturen så att restaurangpersonalen hade inte gått hem, så efter en halvtimme hade man lyckats ordna mat åt oss. Efter lunchen och innan det var dags att åka till stationjen, så träffade jag Stefan, Anna och Bastian. Tyvärr blev det ett kort möte, men vilken underbar liten solstråle. Nu har jag ju turen att få träffa dem lite längre om två veckor, när jag skall ner till Lund för att delta i en konferens. Ser fram emot detta. Nu sitter vi på tåget och är på väg hem mot Stockholm, solen skiner även om det är många gråa moln på himmelen. Nu hoppas vi att vi kan köra ikapp förseningen, 14 minuter sena från Lund är inte lovande. Nu blir det en paus från tangenterna, mer rapporter kommer framöver.

Det blev endast 30 minuters försening på tåget i går kväll, men eftersom det var så sent ändå, blev det taxi till hotellet, kan verkligen rekommendera Taxi97 om ni är i Malmö. På bara ett bar minuter fixade man fram bilar tlil 15 personer med en massa packning. Sedan kostade själva resan bara 59 kronor totalt. I Stockholm är det ju knappt framkörningsvgiften! Fredag morgon startade redan 06.15, en skön dusch och sedan hotellfrukost, frukosten satt verkligen bra. Men utanför var det otroligt dimmigt, men vi lyckades i alla fall hitta fram till träningsplanen. Och efter någon timme så bröt solen igenom och det blev riktigt varmt och skönt. Efter träningen följde jag Hannah till apoteket, hon tillbringade hela dagen i går på akuten, och hon fick åka med hoppande på kryckor. Anledningen? Jo, hon har fått in en nål i stortån. Operation väntar i nästa vecka. Två tjejer håller på att rehabträna efter korsbandsskador och en tjej fick besked på tåget igår att hon får inte träna på två månader, en trolig stressfraktur. Detta innebär att även jag har fått delta i träningen, och det känns att man inte vsrit med och tränat på sex år. Lunchen intogs på gamla Malmö Stadion, riktig skolmatskänsla blev det. Efter en kort vila efter lunch så körde vi ytterligare ett pass, med betoning på anfallsspel. Just nu har vi fått i oss dagens andra kaffekopp, den satt fint. Nu vilar vi ut oss och laddar för middag och teoripass. Ny rapport kommer kanske senare i kväll. Slut för nu!

Så har då ännu en arbetsvecka klarats av och det känns som att det mesta är under kontroll. Utlysningstexten är på gång, likaså mallar, kriterier och krav på ansökningarna osv. Men det väl i stort sätt bara åtta arbetsdagar kvar innan allt skall vara på plats och utlysningen öppnar. Margareta gjorde en kort presentation av vad som komma skall när vi var i Göteborg och man märkte att det var många som var intresserade, förhoppningsvis kommer man också att kunna skicka in bra förslag. Just nu sitter jag på tåget, på väg mot Malmö. Alla utom en dök upp vid samlingen på centralen, en fick lämna återbud pga magsjuka. Vi är tacksamma att hon inte följde med. Lite spännande är det att åka tåg till Malmö just nu, eftersom tåget har en annan sträckning än vanligt, man bygger om tunnlar mellan Katrineholm och Norrköping, så nu passerar man de stora metropolerna Vagnhärad, Nyköping och Kolmården innan man kommer fram till Norrköping. Nackdelen är ju att man kan bli stående efter vägen eftersom man måste invänta mötande tåg. Nu hoppas vi på sol och värme i Malmö, åtminstone fram till söndag. Det gör vår tillvaro mycket bättre än om det regnar och är kallt.

Idag har Göteborg verkligen levt upp till sitt rykte, regn, mulet och grått. Då har det varit skönt att vi har haft fullt upp inomhus med vår konferens, som trots halvtaskig förberedelse ändå blev väldigt lyckat. Korta, informativa presentationer från forskarna, riktigt bra mat, för att inte tala om eftermiddagsfikat som hade fler meter med godsaker av alla de slag, samt en massa god frukt. Det var en enorm skillnad mot förra veckan då vi var i Västerås och fick torrkokt fisk till lumch. Nu sitter vi på tåget och är på väg hem mot Stockholm, förhoppningsvis utan alltför mycket förseningar, har precis varit stående en stund pga att vi hamnade bakom ett pendeltåg, men nu är det full fart framåt som gäller. Två arbetsdagar väntar sedan bär det av till en tre dagars vistelse i Malmö, men det tar vi en annan gång.

Ännu en arbetsdag närmar sig sitt slut och idag sker slutet på ett hotellrum i Göteborg, närmare bestämt på Scandic Opalen med utsikt mot Ullevi, som är nersläckt, ingen match där i dag. Väskan blev fullpackad med material inför vår konferens i morgon, tur att det finns hjul på väskorna nuförtiden. Däremot fick man slänga upp en roll-ups på axeln. Resan inleddes i loungen på Stockholms central, tåget blev nästan 30 minuter försenat innan vi lämnade Stockholm. Personalbrist påstod man. När vi kom till Herrljunga tog det stopp, ett tåg framför oss hade havererat, evakuering pågick till ett annat tåg, så innan vi var framme i Göteborg var vi över en timme försenad. Det är bara att skicka in en anmälan så får vi värdebevis som vi kan använda för kommande tågresor. Vi får väl hoppas att tåget fungerar bättre på hemresan. Nu är det dags att knyta sig, det blir en intensiv dag i morgon. Vi får hoppas att materialet från tryckeriet väntar på oss i konferenslokalen i morgon. Go'natt!

Inledningen på helgen har varit stormig, i alla fall när det gäller vädret. I går kväll hade vi tur, vi hann komma ända till Årstaberg när strömmen bröts, nu blev vi stillastående i några minuter sedan var strömmen tillbaka och vi kunde ta oss vidare. Värre för de som skulle norrut från Stockhom, men på lördag eftermiddag tycks trafiken vara igång igen. Var ute en sväng till plantagen och köpte lite penséer till föreningen, nu ska det bli fint vid entrén. Några buketter påskliljor fick följa med hem också. Planen för dagen har varit att åka och hälsa på Signe, hon hade några papper som hon vill att jag skall ta hand om, men ingen svarar när jag ringer, så förmodligen har hon glömt att jag skulle komma. Hon har väl gått hem till Kurt kan man tänka. I stället slötittar jag på den premiären i damallsvenskan mellan Kopparberg/Göteborg-Tyresö. Där skiner i alla fall solen. Nu har jag också hunnit i kapp med att läsa mina mail, alla är i stort sett lästa, men det finns ju en del kvar att göra till följd av dem, men förhoppningsvis ska det inte behöva göras under helgen. Rolig lördagsläsning har varit att läsa om att Oliwer haft en framgångsrik fotbollsdag. Söndag förmiddag var lugn, solen sken men värmen ville inte riktigt infinna sig. Vid tolvtiden begav jag mig in till Kanalplan, det var dags för seriepremiär i damallsvenskan och dessutomm premiär för mig att vara matchsekreterare. Som tur var så var vi två matchrapportörer och en speaker idag, och det behövdes, att hålla koll på allt som händer på plan, vem som ligger bakom ett avslut, frisparkar, offside, varningar, tid osv samtidigt som man rapporterar detta live är en ganska stor uppgift, det gäller ju att allt blir rätt eftersom det man matar in i speakerbåset läggs ut direkt på fotbollsförbundets hemsida, går till TV och radio samt pressen. Efter matchen var man ganska trött i huvudet, det händer oerhört mycket under 90 minuters spel. Tyvärr vann ju Umeå matchen mot Hammarby med 2-0, men nästan 1000 personer på läktarna var positivt. Väl hemma var det i stort sett bara att ta en frukt, sätta på sig andra skor och bege sig till Skogås för att fira världens bästa Oliwer som har fyltt åtta år. Med oss i bilen ut hade vi storasyster Berit. I Skogås var det full fart som vanligt, och det är att alltid trevligt att få träffa Jocelina, Tessan och Danne. Om en timme ungefär skall vi åka ut till Arlanda för att möta Hilena som kommer hem från Paris, planet är en aning försenat och beräknas landa 23.05 då kommer vi att vara på plats Under tiden ska jag passa på att packa resväskan igen, i morgon kväll, direkt efter jobbet bär det av till Göteborg, där vi skall ordna en stor konferens på tisdag. Så nu säger vi so long och på återhörande

Det är en pustig dag sade Nalle Puh, och det kan man väl hålla med om. I går blev jag förresten medlem av 100-klubben, om det nu finns en sådan. I går lämnade jag blod och har nu kommit upp till 100. Totalt 45 liter blod har jag alltså lämnat under sammanlagt 27 år. Känns skönt att kunna hjälpa någon som har större behov av extra blod. Dagen har, precis som vanligt intensiv, har helt kommit ur fas när det gäller e-posten, ett tag var det över 70 olästa mail i inkorgen, nu när klockan är halv nio på kvällen har jag väl 50 kvar att läsa. I köket finns det nu inget golv kvar, nu är det bara en sandhög kvar och så betonggolvet förståss. I morse sade Uffe, hantverkarn, att han förmodligen måste bryta upp golvet i hallen också, vilket man inte trodde från början. Har därför påbörtat arbetet med att flytta ut byråer osv från hallen, men har blivit tvungen att göra ett avbrott, eftersom Simon var väldigt snabb med att hoppa in i byrån och lägga sig i en låda, just nu sover han gott där. Får försöka underhålla mig själv med att titta på SM-finalen i hockeyn, men tyvärr är det fel lag i ledningen just nu, men mycket kan ju hända. Stormen ja, den har ställt till det, ett träd har fallit ner över järnvägsspåren så det går ingen tågtrafik norrut, när vi skulle hem från jobbet gick inte tågen söderut heller, så det blev att åka tunnelbana och buss i stället, men det funkar ju det med. Nu får det vara nog för bloggandet i dag, det finns fler mail som väntar. Natti natti

I går var det utflykt till Västerås med hela enheten, och som vanligt när vi är ute och reser tillsammans så händer det alltid något, förra gången var det en uteliggare som blev påkörd i en tunnel vid Södra Station, den här gången var det inte lika dramatiskt, men tåget var inställt, tacksamt när man för en gångs skull var ute i god tid. en timme på Stockholms Central är ju inte någon höjdare direkt. När vi väl kom iväg så blev ju nästa tåg överbefolkat, så de som klev på i exvis Sundbyberg fick snällt stå. Dagen i Västerås var bra, trots halvsunkiga lokaler och oerhört smaklös lunch, däremot blev middagen hemma hos chefen, Margareta, mycket trevlig med en italiensk buffé, italienska viner osv. Avbrottet blev lite hastigt när vi insåg att det var tio minuter kvar till att tåget skulle ta oss hem, så det blev en rask promenad ner mot station, och strax innan vi var framme, så kom tåget in på perrongen. Snabb språngmarsch genom stadsparken och upp på tåget i sista vagnen. Sedan inväntade vi damerna i sällskapet, och för att vara säkra på att de skulle komma med så ställde jag mig i dörröppningen. Då kom det fram en tågvärd och skrek åt mig att lämna vagnen, jag tog ett steg in i vagnen, då skrek hon en gång till; "lämna vagnen" de två sista vagnarna skall kopplas av tåget. Jag är nog tacksam för att hon skrek åt mig, det hade varit en konstig känsla att sitta i en vagn som blir kvar vid perrongen. Alla som skulle tillbaka till Stockholm kom med, utom Eugenia, men hon skulle till Göteborg, så det var tur att hon inte kom med på Stockholmståget. Väl hemma så har man nu börjat ta bort vårat köksgolv, och det är fascinerade, det gäller att se upp när man kliver ner på köksgolvet så att man inte faller. Snacka om att det är nivåskillnad från hallgolvet till betongplattan i köket. Lite kuriosa i sammanhanget är att den firma som både OCAB och Försäkringsbolaget har rekommenderat till arbetet ligger i fastigheten på andra sidan gatan, dessutom är killen som är här och jobbar granne med vår närmsta granne, Anna Chressman. Världen är som sagt liten ibland. För tillfället är jag utslängd från vardagsrummet, där har Bostadsrättsföreningen styrelsemöte. Sist en liten väderrapport, det var fortfarande soligt och 12 grader varmt när klockan var 6 på kvällen, då får man ett SMS från Hilena som sitter i den vackraste parken i Paris och har picnic i 24 graders värme i skuggan. Avundsjuk, ja som bara den.

Är det månne våren som jag träffat på i Linköping idag? Åtminstone kändes det så, den korta stund som jag var utomhus. Största delen av dagen har jag suttit inne på Linköpings Kongress och Konferens och lyssnat på många intressanta föredrag med talare från diverse företag, bl.a. ett mycket intressant föredrag av VDn för Indiska, Sofie Gonulf. Hon hade en väldigt trevlig levnadshistoria att berätta, om med- och motgångar. Hade förmånen att växla några ord med henne efteråt, då hon hade en del intressanta förslag till projekt. Vem vet, VINNOVA kanske kommer att ha Indiska bland sina bidragsmottagare i framtiden. Väl hemma, strax efter halv tio var det gott med en stärkande kopp kaffe innan vi började att tömma skåp och lådor under köksbänken, i morgon tisdag, börjar man att riva ut en del av köksgolvet för att kunna torka upp efter läckaget från diskmaskinen. Det är ju ganska exakt ett år sedan vi levde med köket i vardagsrummet, fast då var det ju för att vi skulle få vårt nya kök installerat. Blir spännande att komma hem efter jobbet i morgon, plats för arbetet i morgon är Västerås och dagen avslutas med middag hemma hos chefen, Margareta (och Patrik förståss). Skall bli en spännande dag och kväll.

Så har det då åter varit helg igen, och precis som vanligt passar våren på att visa sig från sin sämsta sida, grått och kallt i stort sett hela dagen, men när klockan närmar sig kvart över fem på lördag eftermiddag vågar sig solen åtminstone påminna oss om att den finns där bakom de gråa molnen. Morfars goaste lille kille, Oliwer, fyller hela åtta år, vart har de åren tagit vägen, det var ju inte så länge sedan Jessica och Oliwer kom hem från BB och möttes av blöta pussar från Power. Idag blev det säkert blött för Jessica och Oliwer eftersom pappa Nenne fixat badkalas, jättekul. Själva får vi väl försöka fira lillplutten nästa helg. Hilena har ägnat lördag eftermiddag åt att packa, hon drar ju till Paris för en veckas vistelse där, som tur är har hon gått om plats i resväskan, så hon skall få ta med sig lite sol och värme hem. På lördagkvällen gjorde Henrietta och jag något som vi inte gjort på 30 år, vi åkte till Södertälje för att dansa på Trombon. Och trots att det var länge sedan vi var där så hittade vi dit utan problem även om man nu bytt namn på själva byggnaden från Folkets Hus till Stadshuset och Stadsteatern. I vilket fall som helst, så var det roligt att få dansa. Inte en enda person kände vi igen från den tiden vi var ute och dansade, däremot slogs vi att att det var så många unga där, och att det var väldigt många som kunde texterna till låtarna som bandet spelade. Gillar man att bugga och dansa styrdans så kan vi rekommendera Blender. Förmodligen var ingen av bandmedlemmarna född för 30 år sedan. Nu har det då blivit söndag förmiddag och det är fortfarande mulet, grått och blåsigt ute, men man får väl glädjas åt att det är plusgrader ute. Vid halv tolv bar det av mot Älvsjö station där vi plockade upp Berit och Harald som fick följa med ut till Arlanda för att vinka av Hilena när hon åkte till Paris. Därefter for vi till Vallentuna för att närvara vid en namnceremoni för Nicole, min systerdotters första barn. Det var en oerhört gripande ceremoni, med mycket värme och kärlek, men framför allt fantastiskt vacker sång av halvsyster Felicia. Inte ett enda öga var torrt hos gäster och föräldrar. Nästa gång vi kommer till Vallentuna är väl på min systerdotter Mariannes 40-årsdag som äger rum nu i april. På eftermiddagen började det regna, ett riktigt vårregn, det bör väl ta kol på några av de snöhögar som finns kvar. Söndag kvällen avslutades med lite ost och vin tillsammans med en bra engelsk deckare på TV. Hilena har kommit fram till Paris, vi som är kvar i Örby får krypa till kojs nu, läsa ett par sidor och sedan sova några timmar så att vi är beredda för en ny arbetsvecka.