fdcoachen

Det har gått en lång tid sedan senaste inlägget på bloggen, och nu är väl säsongen för utomhuskonserter avslutad, åtminstone för vår del. Och sommarens konserter har varit strålande, med början uppe i Sundsvall med artister som September, Petter, Veronica Maggio, Timbuktu med Damn och Orup för att bara nämna några, sedan fortsatte det med Malena Ernman, speciellt sitter inledningen på näthinnan, när Malena kommer åkandes i en eka, iklädd folkdräkt från Ovanmyra och sjungandes en norsk folkvisa, hon var i Dalhalla en vecka efter tragedin i Norge, därför blev det så starka känslor. Sedan fortsatte musiksommaren för egen del med Timbuktu med Damn (igen) och efteråt Hoffmaestro. Också det en speciell kväll att minnas, även om jag hade räknat med att det skulle vara mer folk på plats på Skeppsholmen. Igår 16 september avslutade vi sommarens konserter med att ta oss i god tid till Gröna Lund(vilket betydde halva entrépriset)för att vara med om The Arks sista spelning. 15000 personer hade den stora glädjen att få vara med om detta ögonblick som verkligen kändes i hela kroppen. Jag har full förståelse för att the Ark vann årets Rockbjörn för årets bästa live-band. Vilken otrolig föreställning, från första takten till kvällens sista, 2 timmar och 15 minuter senare. Det var tredje gången vi såg The Ark live, (Arvika och Sundsvall tidigare) men igår slår allt. Har aldrig hört Ola Salo sjunga så bra, speciellt i de lugna låtarna där det bara var hans sång och ett piano. Otrolig scennärvaro i hela bandet, det syns att man gillar det man gör. Slutet blev i det närmaste magiskt, sminket rann från Ola Salos ögon, en blandning av tårar och svett, folk grät framför scen, alla sjöng med. Oerhört tacksam att vi fick uppleva detta. Och vid alla konserterna har vädrets makter varit med oss, sol och värme vid alla tillfällen. I går kväll var det så varmt att jag gick i bara skjortärmarna när klockan var halv elva på kvällen. Idag har sommaren gjort ett nytt återtåg, tänk att kunna sitta ute på balkongen och äta frukost, ta en eftermiddagsfika och samtidigt lösa korsord, helt fantastiskt. Nu skall snart grillen tändas, Hilena jobbar till sex, och hon kommer att ta med sig Jessica hem, så skall vi äta middag tillsammans, och vi som inte skall köra vin skall dricka ett glas (eller två) rött, St Clair, Pinot Noir. Ett vin från Nya Zeeland som verkligen kan rekommederas. Även de vita vinerna från samma vingård håller hög klass.

Nu har det gått lång tid sedan senaste bloggen, men nu kan det vara dags, när första semesterveckan i stort sett är avklarad. Semestern startade med en arbetsdag, vi hade lagt in ett extra informationstillfälle kring utlysningen Utmaningsdriven innovation och det kom ett 30-tal intresserade åhörare trots att det är semestertider. Tror nog att vi har haft över femhundra deltagare på våra informationsträffar under slutet av maj fram tills nu. Dessutom närmare 1000 personer som tittat på videoinspelningen av informationen som vi gjorde i maj. Men efter detta blev det semester och på förmiddagen den 6 juli satte vi oss i bilen och drog norrut, mot Sundsvall. Två stopp blev det på vägen, det sista ute i Mellanfjärden, ett gammalt fiskeläger mellan Hudiksvall och Sundsvall. Medan vi åt vår macka och drack vårt kaffe lyssnade vi till sommar och det av en speciell anledning, den som talade var nämligen VINNOVAs internationella chef, Sylvia Schwaag Seger som berättade om sin uppväxt som halvkines och halvtysk, numer boende i Sverige. Mycket fängslande. Väl framme i Sundsvall installerade vi oss på vårt hotell och tog sedan bilen upp till Bergeforsen strax norr om Timrå, där vi dukade upp vår middag brevid Indalsälven, färsk potatis, matjesill, gräddfil, gräslök coh en lättöl. En magisk upplevelse att sitta där och se hur fiskarna slog i älven. Vi hann också med en tur in i laxakvariet där man bara någon dag innan hade installerat ett antal laxar på 14 kilo, snacka om bjässar. Kvällen tillbringade vi på Sundsvalls gatufest som inleddes med RIX FM Festival där bl.a. Danny, Loreen och Jason Derulo uppträdde. Efter det avslutades kvällen med en fantastiskt duktig tjej, Jasmine Kara, tyvärr hade de mesta av publiken gått hem, hon var värd en mycket större publik. Torsdagen blev en traditionell Sundsvallsdag för oss, ett besök på Alnön, som vanligt strålande sol, så det blev ett stopp på ett av baden ute på ön, och även det obligatoriska doppet i Bottenhavet, men det var inte speciellt badvänligt, ett snabbt dopp och så upp innan man frös fast. Är man på Alnö så ingår även ett besök i fiskeläget Spikarna samt den obligatoriska fikapausen på hembygdsgården. Det kan verkligen rekommenderas. På kvällen var det festivaldags igen, och nu var det full vart både på scenerna och på oss, som fick förlytta oss mellan scenerna hela tiden. Först ut, dvs som vi såg, var September, och vilken strålande stjärna, helt suverän, vidare mot Stora Scenen och Dan Reed Band från USA, lät bra men inget som fastnade. Det gjorde däremot nästa artist, Petter, sån energi och inlevelse på scen. För att inte tala om den siste artisten som vi såg, Jerry Williams, snacka om tunggung. En publik som varierade i ålder från tio upp till sjuttio, och alla sjöng med och dansade till de gamla rockklassikerna, det var fullt ös i 75 minuter. Fredagen fortsatte med samma strålande sol, och dagen ägnades åt en rundtur kring Ångermanälven, upp på ena sidan förbi Kramfors, upp till Bollebygd, över älva och sedan söderut på andra sidan. Lunch/eftermiddagsfika intogs vid Högakusten-bron, ett enormt byggnadsverk med en fantastisk utsikt. För vår del började festivalkvällen med Orup, en trygg artist som kan stapla hitlåtar på varandra och där alla i publiken kan sjunga med. Därefter Oscar Linnros som inte gjorde speciellt bra ifrån sig, kändes en aning tamt och avslaget. Det raka motsatta stod Håkan Hellström för, vilken otrolig energi, enormt tryck på scen och framför scen i nästan 90 minuter, vilket drabbade Sahara Hotnigths som började samtidigt som Hellströms extranummer drog igång, det innebar att det var glest med folk som såg Sahara, vi kom ner dit mot slutet, men vi insåg att vi inte hade missat så mycket, de var också oengagerade. Kvällen avslutades vid midnatt, då Timbuktu och Damn intog stora scenen och här var det hög standard, en show utan dess like. Till och med Sundsvallspolisen öste lovord över Timbuktu, som så fort han såg tillstymmelse till bråk i trängseln framför sen, tystade ner musiken och talade folk tillrätta, musiken går hand i hand med fred. Det var andra gången vi såg Timbuktu, första gången var på Arvikafestivalen, vi ser honom gärna igen. Sista dagen i Sundsvall var något mulen till en början, vi ställde kosan mot Lörudden, ännu ett fiskeläger med väldigt trevliga klippor, där slog vi oss ner med en filt och en bok, och njöt av havslukten, vågorna som slog mot klipporna och vinden som svalkade någorlunda. På eftermiddagen kom solen tillbaka och vi ställde kosan mot Bergafjärdens havsbad där vi började med att äta en knäckebrödsmacka med en alldeles nystekt strömming på, oslagbart gott. Sedan ett dopp i havet, långgrunt så in i baljan, det kändes som att man var halvvägs till Finland innan vattnet nådde till knäna, men det gjorde ju att vattnet var varmt och man svalkades av inför doppet. På kvällen var det knattevarning på Stora Scenen, Eric Saade var dragplåstret och alla dagisbarn i hela Sundsvall var där, inklusive deras storasyskon. Vi drog vidare till nästa scen och hann med några låtar av Melody Club som hade en omöjlig uppgift, att börja spela klockan 19.00 samtidigt som Saade. Men de få som fanns på plats gillade det man fick höra. Desto mer folk var det en timme senare när Veronica Maggio intog scenen. Även hon en tjej som gav allt, mest imponerande var att så många i publiken kunde hennes texter. Duktig tjej. Festivalen avsluades för vår del av Daniel Adams-Ray, klart mycket bättre än Oscar Linnros. Festivalen fortsatte ett par timmar till men vi drog oss tillbaka till hotellet, drack lite vin och tittade på en dokumentär om Queen, ett bra sett att avsluta en festivalvecka. Hemresan gick traditionsenligt inte den rakaste vägen utan det blev ett stopp hos Roffe i Insjön, alltid roligt att träffa honom och snacka bort ett par timmar. På hemvägen stannade vi till vid Måns-Ols i Sala. Efter det att man gjort om riksväg 70 i Sala så har Måns-Ols och Silvköparen hamnat vid sidan av. Vägkrogen vid Silvköparen hade slagit igen, men vid Måns-Ols var det tvärtom, man hade utökat rejält, även badet hade fått sig en upprustning. Här blev det en middag bestående av bakad potatis, närproducerad skagenröra, sallad och som avslutning en bit melon. Ett utmärkt sett att avsluta en semesterresa, att äta gott i kvällssolen och se ut över sjön och höra hur folk badar och har kul. Nu får det bli ett par dagar tillsammans med tvättmaskinen, blodgivning och sedan är det dags att stryka skjortan, borsta kostymen och skorna för att ställa kosan söderut och bröllop på lördag.

Pilot lär jag aldrig bli, men man kan ju hoppas på att bli testpilot :) http://smartsontestpilot.se/pentax-wg-1/bli-testpilot/

Nu har det gått en lång tid sedan mitt senaste inlägg och mycket har hänt sedan sist. Jag har bl.a. hunnit med ett besök i Gryttinge och träffat Stefan, Anna och Bastian, det var mycket trevligt. Två konferenser, en i Lund och en i Luleå har också klarats av, i Luleå hann jag också med ett styrelsemöte och planering av ytterlgare en konferens som skall vara i Stockholm i höst. För tillfället är det full fart med informationsträffar för vår stora utlysning, hittills har vi klarat av tre stycken, två återstår varav den i morgon, fredag 20 maj, skall livesändas på webben. Planering av informationsträffar i Göteborg pågår också. Det har varit ett stort deltagande och intresse hittills, och många av kommentarerna har varit av typen "det här är den roligaste utlysningen någonsin", mycket bra informationsträffar, föredömligt korta presentationer och tid för att "mingla" efteråt. Det känns extra kul för oss som jobbat häcken av oss för att ro iland detta. Men mycket av arbetet återstår ju, när alla ansökningar kommer in i höst. Sedan sist så har Oliwer och Jessica varit och hälsat på uppe i speakertornet på Kanalplan, i samband med Bajens match mot Linköping. Nu på måndag skall båda två följa med till Söderstadion för att se Bajens herrar spela mot Åtvidaberg, vi får hoppas på soligt väder och mycket publik, och hemmaseger förståss. När det gäller Bajen så är jag numer fd lagledare för Bajen DFF, det känns ganska skönt att ha slutat, tiden räcker inte till allt. På köksfronten börjar det arta sig, nu är underlaget till golvet i hallen inlagt, likaså till stora delar av köket. Golvet är inköpt och enligt senaste rapporten hemifrån så har vi nu golv i hallen, förhoppningsvis kan vi snart få börja använda hela lägenheten igen, men det behövs en rejäl städning först, det har ju samlats en himla massa byggdamm på alla möjliga och omöjliga ställen.

Det har gått en dit sedan senaste blogginlägget och det har hänt en hel del sedan sist. Vi har haft en påskhelg med underbart väder, sol och värme hela helgen och en helg fylld av aktiviteter. På påskaftonens förmiddag var vi till Plantagen och inhandlade en del plantor till balkongen och på eftermiddagen var det dags för att fira systerdotter Mariannes 40-årsdag, vilket var väldigt trevligt. Leah blev omedelbart kompis med sin jämnåriga syssling Nelly, de lekte från första stund. Oliwer däremot var till en början lite skeptiskt och klagade över att det inte fanns någon jämnårig för honom att leka med. Men efter ett tag så hittade han också sina kompisar, nämligen Marianne och Tommy. Marianne fick utstå rena korsförhöret med frågor om allt möjligt, t ex vilken variant av Bregott som är godast och vilken orm vill hon ha till husdjur, boa eller pyton. Tommy fick spela X-box med Oliwer. När det var dags att åka hem var Oliwer åter lite besviken och beklagade sig över att han inte hade en sådan söt kusin som Marianne, men han var rätt nöjd med att ha fått pussa Marianne på munnen. På påskdagen fortsatte firandet med att vi var hemma och grillade hos Jessica, mysigt värre och grillande fortsatte även på annnadag påsk, men nu hos Berit och Harald. Även Berits barndomskamrater, Lena och Björn var där, och då är det aldrig en död stund. Berit och Harald skulle förresten ta ner den gamla markisen på verandan i början av påskveckan och det resulterade i att båda föll ner från varsin stege och Berit bröt axeln på tvä ställen, men det var väl tur i oturen att det inte blev värre. Så i förra veckan var vi till slut klart med den nya VINNOVA-satsningen kring Utmaningsdriven Innovation och på fredagen fanns allt uppe på den externa webben och nu kan man skicka in ansökningar fram till den 1 september. Totalt handlar det om 260 miljoner på 2,5 år, hyfsat mycket pengar. Vi som arbetat med detta har fått mycket beröm från vår Generaldirektör som säger att detta arbetssätt skall stå som modell för kommande satsningar. Det känns väldigt kul att vi kom i mål före utsatt tid. Nu väntar ett antal informationsträffar där vi skall presentera satsningen och idag, 2 maj, har det gått ut en pressrelease om det hela. I fredags eftermiddag åkte jag sedan till Gotland tillsammans med Bajen DFF. Efter en behaglig överresa så väntade en buss på att ta oss till Dalhems IP. Dalhems IF har byggt övernattningsrum under läktaren och där tillbringade vi natten innan match. Man hade även fyllt upp kylskäpet i samlingslokalen så det fanns både mat för en kvällsmacka och frukost till alla ledare och spelare. Fantastisk service. Att spela match på Gotland är stort, både lokalradio och press finns på plats, och i lördags var det självaste "Mr Keno", dvs Tommy Wahlgren, som var speaker. En besvärlig vind gjorde att det blev mycket motvind i första halvlek och 0-3 i baken. Andra halvlek blev spelmässigt bättre för vår del, men närmare ett mål än en ribbträff kom vi aldrig. Dalhem däremot lyckades få in ytterligar ett mål Efter bussresan tillbaka till Visby så fick vi, medan vi väntade på att få gå ombord, middagen levererad till båten. En restaurang som heter Etage har specialiserat sig på olika gästande lag, och man serverar mat för en billig penning, antingen på restaurangen eller så kommer de ut med maten. Kan verkligen rekommenderas. Nu har vi påbörjat en ny vecka och jag sitter på tåget och är på väg till Stefan, Anna och Bastian. Skall bli kul att träffa dem igen. Tisdag-onsdag är det sedan konferens i Lund och därefter bär det direkt av mot Luleå för ytterligare en konferens som pågår onsdag-torsdag, men där jag endast deltar på torsdag. På fredag passar jag på att besöka Luleå Tekniska Universitet. På resan ner idag så passserade vi Nässjö som var helt täckt med hagel på marken, det såg ut som att det hade snöat. Nu är vi framme i Alvesta och solen skiner. Vi får väl se om det blir fler inlägg den här veckan, men so long för nu.

Tre dagar har snabbt försvunnit, det känns nästan som att man vaknar, äter frukost, kommer hem, äter middag och så är det sovdags. Men, det har hittills varit tre, som vanligt, innehållsrika dagar. I måndags var det möte i Eskilstuna, våra farhågor om att mötet skulle dra ut på tiden,så att vi skulle få stressa till tåget besannades inte. Ändå blev starten av mötet försenad med en halvtimme, för att folket som kom från Göteborg och Trollhättan var försenade till Katrineholm och därför missade anslutningen till Eskilstuna. Mötet slutade i god tid, så det blev en dryg halvtimme i solskenet på stationen. På kvällen blev det en sväng till sopstationen, det blev en del slängt, skönt att få lite utrymme i lägenheten, det är ju rörigt pga reparationen i köket och hallen. I tisdags fortsatte arbetet med den kommande utlysningen, vi satt i princip hela dagen och gick igenom texten, sida för sida. Tittade även igenom det presentationsmaterial som håller på att tas fram. På kvällen var jag ute med lite folk från VINNOVA och en fd kollega. Vi hamnade på Monk's, jag åt en kantarellsoppa med ädelostkräm, som sköljdes ned med en Monk's dark lager. Otrooooligt gott, både soppa och öl. På vägen hem upptäckte jag ett sms från Hilena som undrade när jag skulle komma hem. Min tanke var att hon ville veta om jag skulle komma hem till kvällsfikat eller inte. Väl hemma, så såg jag att det stod champagneglas på bordet, och jag frågade förståss om Hilena och Henrietta hade druckit skumpa, men svaret var, nej men vi ska göra det nu när du kommit hem. Varför då undrade jag givetvis. Titta i din post sade Hilena. Nu blev jag väldigt nyfiken, hade jag vunnit högsta vinsten i något lotteri, hade jag fått ett arv efter någon rik släkting i Amerika som jag inte kände till eller vad kunde det vara. Jo det var ju som vanligt, räkningar, räkningar men så låg där något som såg spännande ut. Tog upp papperet och läste, "körkortsprov" stod det, och då började de två hjärncellerna arbeta, i takt för en gångs skull, så jag tittade på Hilena och frågade "har du tagit körkort", och jag möttes av ett enda stort leende och ett "ja idag". Snacka om att man blev chockad, vi visste ju ingenting om detta. Samtidigt som det kändes så overkligt var det en oerhörd stolthet som man kände. Att klara körkortsprovet på första försöket, och i Farsta som är känt som det strängaste trafikkontoret i Sverige. Onsdagen blev något av en mellandag på jobbet, en hel del "vardagssysslor" har klarats av, och på kvällen var det tänkt att det skulle vara fotbollsträning, men i stället spelade Bajen DFF träningsmatch mot U-laget, lite av generalrepetition för U-laget inför deras seriestart i helgen. Och vi, dvs Bajen DFF hade lånat in två spelare till matchen, och det var inte vilka spelare som helst. Kicki Bengtsson, 157 A-landskamper och Sara Johansson, även hon med ett antal A-landskamper var med. Det var magiskt att se dessa fd landslagstjejer på plan. Det ser så enkelt ut när de rör bollen, man behöver inte springa livet ur sig när man har den rutinen som dessa tjejer har. Resultatet då, jo det heter ju att ett dåligt genrep ger en bra premiär, så därför bör väl u-laget vara nöjda eftersom "vi" vann med 3-2. Klockan närmar sig midnatt och på tv är det den spanska cupfinalen. 0-0 vid full tid, kraftigt övertag av Barcelona i andra halvlek, men vad händer, jo Real Madrid tar ledningen med 1-0 i slutet av den första förlängningskvarten. Hur det hela slutar får man inte läsa i den här bloggen, för nu skall datorn och jag vila. Nu tar vi fem dagars ledigt från arbetet, i morgon blir det en färd ut till Svenska Fotbollsförbundet, övergångspapper skall lämnas in, så att vi förhoppningsvis kan få med vårt nyförvärv till vår seriepremiär på Gotland på valborgsmässoafton. Natti, natti.

Ytterligare två dagar har försvunnit för alltid, lördagen inleddes med mulet och grått väder vilket gjorde att träningen blev lite kylslagen, som tur var fick man ju även idag agera på plan, och jag har svårt att se hur någon frivilligt ställer sig i en försvarsmur. Bollarna viner ju kring öronen och man får vara glad att man är välbehållen. Efter lunch så hade vi planerat en liten hemlig aktivitet för tjejerna, så fick tog med dem på en halvtimmes promenadm, extra synd om Hannah som hoppar omkring på kryckor, men hon kämpade på bra. Väl framme såg det lite oroväckande ut, så ett telefonsamtal senare fick vi bekräftat, vi var i helt fel del av Malmö, så det blev bara att ringa Tax8 97, som tog oss till rätt plats. Adressen vi skulle till var "mittemot Zlatans hus". Till slut kom vi fram och det är väl bara att konstatera att Zlatan bor ganska fint när han är hemma i Malmö. Nu var dock inte Zlatans hus målet för dagen, utan minigolfbanan på andra sidan vägen, en minigolfbana utöver det vanliga, den var uppbyggd som en riktig golfbana med bunkrar osv. Vi ledare och tjejer hade otroligt roligt i alla fall, även om det småregnade hela tiden. På kvällen var det så dags att gå iväg till Stadionbaren för att inta middag. På nya Malmö stadion höll Hoffmaestro på med soundcheck och repetition inför kvällens uppträdande, bra tryck var det utanför. Men, väl inne på Stadionbsaren så fick vi reda på att där fanns ingen middag för oss, däremot var det ett annat sällsksp som bokat lokalerna. Det var bara att slänga sig på telefonen och jaga rätt på arrangören av träningslägret och efter många samtal med dem och med chefen på Stadionbaren visade det sig att man glömt boka middagen åt oss, Researrangören föreslog att vi skulle gå tillbaka till hoteller, så skulle de ringa dit och be dem fixa middag åt oss. Men hotellet hade inte heller någon plats för oss, så en hälften av laget gick till Allans korvkiosk och käkade och andra halvan till Coop och handlade med sig mat tillbaka till hotellet. Senare på kvällen var det dags för tjejernas kväll vilket innebar en massa aktiviteter för de nya i laget, otroligt roligt för alla som tittade på. Efter ett par timmar fick vi ledare lämna lokalen och vi gick ner i baren och tittade på El Classico i stället. Söndag morgon och återigen dimma, sista träningspasset, som var upplagt som en tävling med en avslutande frågesport. Kul men svettigt för tjejerna. Efter träningen bar det av tillbaka till hotellet, en snabb dusch och packning av allt bagage. Sedan dags för lunch på Stadionbaren, och vad händer när vi kommer dit. Jo, arrangörerna har meddelat restaurangen att vi skall vara där 11.00 och till oss har man sagty 13.00. Nu hade vi sådan tur i oturen så att restaurangpersonalen hade inte gått hem, så efter en halvtimme hade man lyckats ordna mat åt oss. Efter lunchen och innan det var dags att åka till stationjen, så träffade jag Stefan, Anna och Bastian. Tyvärr blev det ett kort möte, men vilken underbar liten solstråle. Nu har jag ju turen att få träffa dem lite längre om två veckor, när jag skall ner till Lund för att delta i en konferens. Ser fram emot detta. Nu sitter vi på tåget och är på väg hem mot Stockholm, solen skiner även om det är många gråa moln på himmelen. Nu hoppas vi att vi kan köra ikapp förseningen, 14 minuter sena från Lund är inte lovande. Nu blir det en paus från tangenterna, mer rapporter kommer framöver.

Det blev endast 30 minuters försening på tåget i går kväll, men eftersom det var så sent ändå, blev det taxi till hotellet, kan verkligen rekommendera Taxi97 om ni är i Malmö. På bara ett bar minuter fixade man fram bilar tlil 15 personer med en massa packning. Sedan kostade själva resan bara 59 kronor totalt. I Stockholm är det ju knappt framkörningsvgiften! Fredag morgon startade redan 06.15, en skön dusch och sedan hotellfrukost, frukosten satt verkligen bra. Men utanför var det otroligt dimmigt, men vi lyckades i alla fall hitta fram till träningsplanen. Och efter någon timme så bröt solen igenom och det blev riktigt varmt och skönt. Efter träningen följde jag Hannah till apoteket, hon tillbringade hela dagen i går på akuten, och hon fick åka med hoppande på kryckor. Anledningen? Jo, hon har fått in en nål i stortån. Operation väntar i nästa vecka. Två tjejer håller på att rehabträna efter korsbandsskador och en tjej fick besked på tåget igår att hon får inte träna på två månader, en trolig stressfraktur. Detta innebär att även jag har fått delta i träningen, och det känns att man inte vsrit med och tränat på sex år. Lunchen intogs på gamla Malmö Stadion, riktig skolmatskänsla blev det. Efter en kort vila efter lunch så körde vi ytterligare ett pass, med betoning på anfallsspel. Just nu har vi fått i oss dagens andra kaffekopp, den satt fint. Nu vilar vi ut oss och laddar för middag och teoripass. Ny rapport kommer kanske senare i kväll. Slut för nu!

Så har då ännu en arbetsvecka klarats av och det känns som att det mesta är under kontroll. Utlysningstexten är på gång, likaså mallar, kriterier och krav på ansökningarna osv. Men det väl i stort sätt bara åtta arbetsdagar kvar innan allt skall vara på plats och utlysningen öppnar. Margareta gjorde en kort presentation av vad som komma skall när vi var i Göteborg och man märkte att det var många som var intresserade, förhoppningsvis kommer man också att kunna skicka in bra förslag. Just nu sitter jag på tåget, på väg mot Malmö. Alla utom en dök upp vid samlingen på centralen, en fick lämna återbud pga magsjuka. Vi är tacksamma att hon inte följde med. Lite spännande är det att åka tåg till Malmö just nu, eftersom tåget har en annan sträckning än vanligt, man bygger om tunnlar mellan Katrineholm och Norrköping, så nu passerar man de stora metropolerna Vagnhärad, Nyköping och Kolmården innan man kommer fram till Norrköping. Nackdelen är ju att man kan bli stående efter vägen eftersom man måste invänta mötande tåg. Nu hoppas vi på sol och värme i Malmö, åtminstone fram till söndag. Det gör vår tillvaro mycket bättre än om det regnar och är kallt.

Idag har Göteborg verkligen levt upp till sitt rykte, regn, mulet och grått. Då har det varit skönt att vi har haft fullt upp inomhus med vår konferens, som trots halvtaskig förberedelse ändå blev väldigt lyckat. Korta, informativa presentationer från forskarna, riktigt bra mat, för att inte tala om eftermiddagsfikat som hade fler meter med godsaker av alla de slag, samt en massa god frukt. Det var en enorm skillnad mot förra veckan då vi var i Västerås och fick torrkokt fisk till lumch. Nu sitter vi på tåget och är på väg hem mot Stockholm, förhoppningsvis utan alltför mycket förseningar, har precis varit stående en stund pga att vi hamnade bakom ett pendeltåg, men nu är det full fart framåt som gäller. Två arbetsdagar väntar sedan bär det av till en tre dagars vistelse i Malmö, men det tar vi en annan gång.

Ännu en arbetsdag närmar sig sitt slut och idag sker slutet på ett hotellrum i Göteborg, närmare bestämt på Scandic Opalen med utsikt mot Ullevi, som är nersläckt, ingen match där i dag. Väskan blev fullpackad med material inför vår konferens i morgon, tur att det finns hjul på väskorna nuförtiden. Däremot fick man slänga upp en roll-ups på axeln. Resan inleddes i loungen på Stockholms central, tåget blev nästan 30 minuter försenat innan vi lämnade Stockholm. Personalbrist påstod man. När vi kom till Herrljunga tog det stopp, ett tåg framför oss hade havererat, evakuering pågick till ett annat tåg, så innan vi var framme i Göteborg var vi över en timme försenad. Det är bara att skicka in en anmälan så får vi värdebevis som vi kan använda för kommande tågresor. Vi får väl hoppas att tåget fungerar bättre på hemresan. Nu är det dags att knyta sig, det blir en intensiv dag i morgon. Vi får hoppas att materialet från tryckeriet väntar på oss i konferenslokalen i morgon. Go'natt!

Inledningen på helgen har varit stormig, i alla fall när det gäller vädret. I går kväll hade vi tur, vi hann komma ända till Årstaberg när strömmen bröts, nu blev vi stillastående i några minuter sedan var strömmen tillbaka och vi kunde ta oss vidare. Värre för de som skulle norrut från Stockhom, men på lördag eftermiddag tycks trafiken vara igång igen. Var ute en sväng till plantagen och köpte lite penséer till föreningen, nu ska det bli fint vid entrén. Några buketter påskliljor fick följa med hem också. Planen för dagen har varit att åka och hälsa på Signe, hon hade några papper som hon vill att jag skall ta hand om, men ingen svarar när jag ringer, så förmodligen har hon glömt att jag skulle komma. Hon har väl gått hem till Kurt kan man tänka. I stället slötittar jag på den premiären i damallsvenskan mellan Kopparberg/Göteborg-Tyresö. Där skiner i alla fall solen. Nu har jag också hunnit i kapp med att läsa mina mail, alla är i stort sett lästa, men det finns ju en del kvar att göra till följd av dem, men förhoppningsvis ska det inte behöva göras under helgen. Rolig lördagsläsning har varit att läsa om att Oliwer haft en framgångsrik fotbollsdag. Söndag förmiddag var lugn, solen sken men värmen ville inte riktigt infinna sig. Vid tolvtiden begav jag mig in till Kanalplan, det var dags för seriepremiär i damallsvenskan och dessutomm premiär för mig att vara matchsekreterare. Som tur var så var vi två matchrapportörer och en speaker idag, och det behövdes, att hålla koll på allt som händer på plan, vem som ligger bakom ett avslut, frisparkar, offside, varningar, tid osv samtidigt som man rapporterar detta live är en ganska stor uppgift, det gäller ju att allt blir rätt eftersom det man matar in i speakerbåset läggs ut direkt på fotbollsförbundets hemsida, går till TV och radio samt pressen. Efter matchen var man ganska trött i huvudet, det händer oerhört mycket under 90 minuters spel. Tyvärr vann ju Umeå matchen mot Hammarby med 2-0, men nästan 1000 personer på läktarna var positivt. Väl hemma var det i stort sett bara att ta en frukt, sätta på sig andra skor och bege sig till Skogås för att fira världens bästa Oliwer som har fyltt åtta år. Med oss i bilen ut hade vi storasyster Berit. I Skogås var det full fart som vanligt, och det är att alltid trevligt att få träffa Jocelina, Tessan och Danne. Om en timme ungefär skall vi åka ut till Arlanda för att möta Hilena som kommer hem från Paris, planet är en aning försenat och beräknas landa 23.05 då kommer vi att vara på plats Under tiden ska jag passa på att packa resväskan igen, i morgon kväll, direkt efter jobbet bär det av till Göteborg, där vi skall ordna en stor konferens på tisdag. Så nu säger vi so long och på återhörande

Det är en pustig dag sade Nalle Puh, och det kan man väl hålla med om. I går blev jag förresten medlem av 100-klubben, om det nu finns en sådan. I går lämnade jag blod och har nu kommit upp till 100. Totalt 45 liter blod har jag alltså lämnat under sammanlagt 27 år. Känns skönt att kunna hjälpa någon som har större behov av extra blod. Dagen har, precis som vanligt intensiv, har helt kommit ur fas när det gäller e-posten, ett tag var det över 70 olästa mail i inkorgen, nu när klockan är halv nio på kvällen har jag väl 50 kvar att läsa. I köket finns det nu inget golv kvar, nu är det bara en sandhög kvar och så betonggolvet förståss. I morse sade Uffe, hantverkarn, att han förmodligen måste bryta upp golvet i hallen också, vilket man inte trodde från början. Har därför påbörtat arbetet med att flytta ut byråer osv från hallen, men har blivit tvungen att göra ett avbrott, eftersom Simon var väldigt snabb med att hoppa in i byrån och lägga sig i en låda, just nu sover han gott där. Får försöka underhålla mig själv med att titta på SM-finalen i hockeyn, men tyvärr är det fel lag i ledningen just nu, men mycket kan ju hända. Stormen ja, den har ställt till det, ett träd har fallit ner över järnvägsspåren så det går ingen tågtrafik norrut, när vi skulle hem från jobbet gick inte tågen söderut heller, så det blev att åka tunnelbana och buss i stället, men det funkar ju det med. Nu får det vara nog för bloggandet i dag, det finns fler mail som väntar. Natti natti

I går var det utflykt till Västerås med hela enheten, och som vanligt när vi är ute och reser tillsammans så händer det alltid något, förra gången var det en uteliggare som blev påkörd i en tunnel vid Södra Station, den här gången var det inte lika dramatiskt, men tåget var inställt, tacksamt när man för en gångs skull var ute i god tid. en timme på Stockholms Central är ju inte någon höjdare direkt. När vi väl kom iväg så blev ju nästa tåg överbefolkat, så de som klev på i exvis Sundbyberg fick snällt stå. Dagen i Västerås var bra, trots halvsunkiga lokaler och oerhört smaklös lunch, däremot blev middagen hemma hos chefen, Margareta, mycket trevlig med en italiensk buffé, italienska viner osv. Avbrottet blev lite hastigt när vi insåg att det var tio minuter kvar till att tåget skulle ta oss hem, så det blev en rask promenad ner mot station, och strax innan vi var framme, så kom tåget in på perrongen. Snabb språngmarsch genom stadsparken och upp på tåget i sista vagnen. Sedan inväntade vi damerna i sällskapet, och för att vara säkra på att de skulle komma med så ställde jag mig i dörröppningen. Då kom det fram en tågvärd och skrek åt mig att lämna vagnen, jag tog ett steg in i vagnen, då skrek hon en gång till; "lämna vagnen" de två sista vagnarna skall kopplas av tåget. Jag är nog tacksam för att hon skrek åt mig, det hade varit en konstig känsla att sitta i en vagn som blir kvar vid perrongen. Alla som skulle tillbaka till Stockholm kom med, utom Eugenia, men hon skulle till Göteborg, så det var tur att hon inte kom med på Stockholmståget. Väl hemma så har man nu börjat ta bort vårat köksgolv, och det är fascinerade, det gäller att se upp när man kliver ner på köksgolvet så att man inte faller. Snacka om att det är nivåskillnad från hallgolvet till betongplattan i köket. Lite kuriosa i sammanhanget är att den firma som både OCAB och Försäkringsbolaget har rekommenderat till arbetet ligger i fastigheten på andra sidan gatan, dessutom är killen som är här och jobbar granne med vår närmsta granne, Anna Chressman. Världen är som sagt liten ibland. För tillfället är jag utslängd från vardagsrummet, där har Bostadsrättsföreningen styrelsemöte. Sist en liten väderrapport, det var fortfarande soligt och 12 grader varmt när klockan var 6 på kvällen, då får man ett SMS från Hilena som sitter i den vackraste parken i Paris och har picnic i 24 graders värme i skuggan. Avundsjuk, ja som bara den.